Hjärtat börjar bulta. Stressen kommer. Syret börjar ”ta slut”. Nästan flämtar. Suckar djupt. (Nej, jag är inte uttråkad.)
Det blippar och bloppar in meddelanden via e-post, Facebook, im-program, mikrobloggar med mera.
Jag satte upp höga mål för dagen på jobbet. Hälften hade varit nog.
Ett viktigt styrelsemöte ikväll; ett par veckors semester som på något sätt blivit ett stressmoment; tåg och spårvagnar som dundrar förbi fönstret.
Vad göra?
Jo, jag ”kopplar av”. Eller ”stänger av”? Jag märker av varningssignalerna ganska tidigt. Tar en paus; en fika eller en promenad till exempel. Eller hittar någon att byta några ord med. Förr fick jag ont i huvudet och kunde inte göra något mer ”vettigt” den dan. Dagen var ”körd”, så att säga.
Ska bli intressant att följa detta! Kanske kan jag bidra med nått, nån ide eller så.
Ja, tack gärna! Ju fler som ger sig in desto bättre. 🙂